I morse när vi kom upp såg vi att vår snälla Kungspython inte var i sitt terrarie. Det finns ett hål i taket som jag lagt en bok och en tyngd över, men jag har väl puffat till boken vid något tillfälle så det blivit en liten glipa, och där hade ormen lyckats pressa sig ut. Och som vi letade, för vi är väldigt glada i den ormen. Men så var vi tvugna att åka och handla och hämta hem sonen som varit på lan, så vi stängde in till toaletter och andra ställen som inte är lämpliga för en orm på rymmen och åkte och handlade. Vi var nästan färdiga när Micksarna ringde, så bestämde att dom skulle ge oss en timme att åka hem och packa upp sakerna på, och leta efter ormen tänkte jag, Micks-Micke har ormfobie. Så på vägen hem sa jag till barnen att vi måste leta efter ormen så mycket vi hann, men om vi inte hade funnit den så fick dom stränga order om att inte säga ett pip om att den var på rymmen till Micke, för då får vi nog gräva ner han som gubben så finkänsligt uttryckte det!

Glädjen var väldigt stor när flickan fann ormen under en byrå i sovrummet och han var ordentligt instängd när Micksarna kom.

Så tog vi en rundtur hos hästarna, och nu var det ett tag sedan Micke och Sara såg dom sist så det var väldigt kul att höra vad dom tyckte.

Jag tror dom blev ganska förvånade över hur mycket Jackpot  och Myrddin hade växt sedan sist. Det är inte så lätt att ta    bra bilder på hästar i fällning, med en sol på väg ner så skuggorna blir större än hästarna. Men han försökte iallafall. Tack snälla för det...