I dag har Micksarna varit här och fotat, fantastiskt lyxigt att bara lyfta luren så kommer ett proffs och tar bilder med proffs kamera!! Stort tack till både Micke och Sara Strömberg som alltid är lika snälla...Så nu ska väl hemsidan äntligen bli uppdaterad...

Sedan kom mina goda vänner Bitte och Anders och deras 3 flickor  och hälsade på och betalade sin nya fina cob, Tyngwndwn Hayley.....

Jag har hållt på och velat i evigheter om jag skulle sälja henne eller inte, för jag är så himla glad i den ponnyn, men Bess ser ut att bli 32 år och 6 cobston + 2 ungston på tillväxt är mer än jag behöver, speciellt som min flicka har eget stuteri i stuteriet nu tydligen, och sec Bna förökar sig rekord snabbt...

Men Bitte har ju som sagt köpt en bunt av mig innan och alltid tagit bra hand om dom så var det någon som jag kände att jag ville sälja henne till så var det just Bitte...

Vi åt och fikade och hade en trevlig dag. Hayley eller Dockan som vi alltid kallat henne ska vara kvar till efter uppsamlingspremieringen och sedan åka till sitt nya hem i Östergötland.

Vaknade på ett strålande humör i strålande SOL!! Det var på tiden, så jag bestämde att ta en långpromenad och samtidigt titta till hästarna innan jag levererade Brenin till hans nya mamma. Alla såg pigga och glada ut och promenaden fick mig på bra humör. Ringde gubben för att höra när han skulle komma hem så jag fick hjälp att ta hem 1 års hingstarn, men han skulle bli senare än vad jag tänkt mig så barnen fick följa med upp och hämta hem små-pojkarna istället. Nu hör det till saken att folk som bor här omkring har fått för sig att hästar inte har på vägen att göra om dom inte är 110% trafiksäkra, och det ska hela tiden kontrolleras genom att man kör som svin jätte tätt förbi. Så jag misstänkte att vi skulle få leda hem unghästarna med livet som insats,och där hade jag rätt som vanligt!! Så tänk er en torr och dammig grusväg och en 15 och en 13 åring med varsin 1 årig cob hingst, en bil i full fart som inte saktar farten fast jag ber han sänka farten med att göra stopptecken, vad har jag för val egentligen, ska han få meja ner mina barn?? Så jag tar med mig Brenin ut i hans del av körbanan, står där och har ögon kontakt och undrar varför han inte saktar farten, 20 centimeter från mitt knä stannar han,det är sant!!, med en tvärnit, Brenin kastar sig bakåt och jag tappar honom, men flickan är duktig och klarar att hålla Myrddin så där stannar Brenin, och jag får tag på han. Gubben en 60+ kör då fram och vevar ner rutan,men då är jag så galet arg så jag kör pekfingret rakt i ansiktet på han  och säger- Inte ett ord gubbjävel!! För det lovar jag att hade han börjat tjafsa om trafiksäkra hästar och jag fick se hur det går när hästar är på vägen så svär jag på att jag gjort slut på hans lidande och förvandlat hans stackars fru till en lycklig änka!! Han vinglar iväg och jag står kvar kokande av ilska och ångrar att jag inte petat ut ett öga på honom och sagt att han kunde brinna i helvetet, men det är så dax då. Så vi går vidare, när vi är nästan hemma så måste vi gå ett stycke med Jack och hans ston på ena sidan vägen, och sec B stona på andra sidan så då blir pojkarna lite ystra, och då kommer det en motorcykel. Samma sak, jag gör stopp tecken artigt, ingen reaktion så jag går ut mitt i vägen, och har man sett den här idioten stannar åtminstone, mitt i vägen i och för sig, men ändå..Pojkarna är väldigt skeptiska och skyggar när vi går förbi, så jag ilsknar till och frågar han om han har barn, det har han inte säger han, och han ser inte ut att få några heller med sitt utseende så jag tjafsar inte mer utan vi ger varandra fingret och sen går vi hem...

Vad är det för fel på folk?? Vad skulle dom gilla om jag körde förbi deras barn nära och i full fart när dom lär sig cykla på vägen första gången. När jag ser ett barn i trafiken tar jag ut avståndet och kör sakta, inte fan försöker jag köra ihjäl ungen för att lära föräldrarna en läxa att inte släppa ut så små barn i trafiken. Jag är så arg och less på att det alltid är så här, har uranet som finns i marken runt omkring här strålat bort hjärnan på en del av befolkningen?? Jag har mest av allt lust att flytta. Så nu ska jag bestämma mig för vilken av lösningarna som är bäst; ta reg nummer och polisanmäla eller ta med tillhygge... Konstigt nog känner dom här fega kräken inte alls samma behov av att uppfostra/skrämma oss från att vara på vägen när min gubbe är med. Han är 197cm lång och väger över 100 kg.......

Hemma totalt genomsvett av ilska och frustration ägnar jag en stund åt att vara glad för att Sverige inte har USAs liberala syn på vapen för då hade jag troligen varit på väg till Hinseberg.....

Sonen lastar Jackpot och Brenin tvekar några sekunder och så går han på. Pojkarna är lastade på mindre än 2 minuter och jag hoppar in i bilen och åker. Brenins nya hem ligger  fantastiskt fint uppe på en höjd och det känns väldigt ostört och efter min förmiddag så uppskattar jag det verkligen, att det finns mat lagad när jag kommer är oxå väldigt uppskattat för då först kommer jag på att allt jag ätit på hela dagen är en brödskiva och nu är klockan närmare 17. Så jag äter dom ur huset, dricker kaffe och kaka, och under tiden så står Jackpot och Brenin i Brenins nya fina box och hälsar på Brenins nya och fina kompis, en stor och stilig halvblods vallack.Så tackar jag för mig och lastar Jackpot och tar vägen förbi min Chihuahua kompis. Hon har ordnat så Jackpot får stå i en box hos grannen som föder upp Paintar och har godkänd hingst. Så klappar vi hundar och dricker ännu mer kaffe och sedan lastas Jackpot för 3 gången den dagen och vi åker hem. Brenin har varit så duktig som har åkt så långt och var så lätt att last, Jackpot för att han stått ensam på transporten efter att släppt av sin bästa kompis och blivit omlastad så många gånger och Myrddin för att han alltid är så cool och inte blir rädd för bilar som nästan kör över folk och lösa hästar... Mina duktiga pojkar och mina duktiga barn!!!!!