Jag har haft så himla mycket "måsten" sen jag kom hem. Det var ju inte helt rättvist att åka ifrån familjen med halvfärdiga staket, och det gjorde att jag var tvungen att ta tag i så mycket så fort jag kom hem. Sonen konfirmerades och jag hade tid hos doktor,tandläkare och frissa för mig, tid hos doktor för flickan, alla avslutningskläder som ska köpas osv, listan kan göras väldigt lång. Hela Drak-grejen tär väldigt mycket på mig oxå och jag ser fram mot att han kommer hem.

I allafall så var vi på utställning i lördags och det gick väl sådär. Flickan fick guld på sin Sting's Symphony och blev BIR-reserv, Hayley har tydligen så dåliga ben att hon behöver mer eller mindre en rullstol! Hayley ville dessutom inte trava alls så 7 på traven hjälpte inte heller upp. Jag blev minst sagt besviken på 39 poäng. Det är säkert så att jag är en dålig förlorare och hela helgen grävde jag ner mig. Men idag har Owen varit här, och jag ser ju upp till honom väldigt mycket, och hans åsikter väger väldigt tungt. Att han sen var snäll och gick igenom alla ponnyerna en och en gjorde inte saken sämre. Tex gör dom om samma kombinationen som gav Rhianon och kör Rosemary till Felinmor Triple Crown i år. Det kändes som ett högt betyg för min prinsessa. Owen tyckte att Heulwen hade mognat mycket sedans i fjol och att hon är väldigt välutveklad. Men jag ska inte trötta med alla detaljer, men jag känner mig mycket gladare nu!!

Hayley och Symphony var jättesnälla att verka, bada, lasta och ha med sig. Tess visade Symphony helt själv även i BISet. Så egentligen var det ju en bra utställning även om det inte gick min väg. Enemarkens Mr Merlin är en knallfin cob som jag hoppas få se mer av, det var jättekul att få se han igen. "Min gamla" Neno Llwelyn var oxå kul att se även om han inte ville trava i den lilla ringen han heller. Och en anna sak som jag faktiskt tror var det bästa med hela utställningen; Jag har ju varit super kompis med Ylva Lindh men så kom vi på kant för ca 10 år sedan och även om vi har pratat med varandra dom senaste åren har jag alltid kännt att det funnits lite kvar, men i förrgår när vi kramade varandra och sa grattis så kändes som den sista tveksamheten var borta och det gamla var glömt och förlåtet!

Bara det är ju ett bra utställningsresultat eller hur!!