I morse sov vi länge och jag låg och drog mig i sängen när jag hörde typiska stridvrål från ston. Jävlars har Rhianon fölat!!?? På 3 röda var jag klädd och gubben drogs med i rasande fart och jojomensan dom nya stona hade en liten färsk fölis mellan sig och Rhianon surrade olyckligt runt omkring dom. Hon var svullen och hade märken i bringan och på bogen så hon hade gjort sitt bästa för att försvara babyen sin. Jag rusade in och schasade iväg stona och Rhianon rusade fram till sin unge. Gubben åkte hem efter grimmor och förstärkning, och med gemensamma krafter, dvs den stackars gubben fick bära ungen hem nästan en km med en hysterisk mamma i haserna, och en fölsugen 3 åring som gör sina försök att komma intill. Väl inne i boxen inser vi strax att detta inte är den intelligentaste av föl och efter att försökt få den till äta en stund så mjölkar jag Rhianon och fölis får i flaska. Veterinären rings och hon ska komma och ta ett blodprov så vi kan få reda på antikropps tätheten. Fölisen får ytterligare en gång i flaska och sedna verkar poletten ha ramlat ner för hon äter själv. Alla mina gäster både 2 och 4 benta åker hem och vetrinären kommer och tar proven så jag kan åka till Skara Djursjukhus och ta reda på om fölis bhöver plasma. På Djursjukhuset är jag så trött att jag somnar på bänken utanför labbet och dom är jätteoroliga när dom väcker mig. Fölis ligger  på 400-800 och 800 är vad man vill ha, då är det "fullt" . Nu vet jag ju inte om ungen ligger på 401 eller 799 så fast plasman tydligen är dyr så väljer jag att köpa den och far hem. En jättekanyl sätts av veterinär med 2 stygn och så ska ungen ha en liter plasma, det tar över en timma att pytsa i det. Men ungen är så snäll så snäll och vi tröstar och kliar den hela tiden. I morgon ska Rhianon få ta med sig henne, ja det är ett STO, en Charlies Angel, ut i egen hage.