Efter månader av väntan så kom då äntligen idag, Draken. Ole och Linda var så snälla och tog med han när dom ska hämta Lindas ston. Oj oj oj vad spännande det var och som jag väntade. Trampade nästan ner mina gäster i ivern att få kika in på honom. Och han klev ur transporten som den kung han är, och gick tyst och snäll in i sin box och började mumsa hö.Det kändes nästan overkligt att väntan var över och jag fick klappa och pilla på han. Han var hur cool som helst fast han var på ett främmande ställe och stod inne själv. Han var i ett strålande skick och Ole har skött han på bästa sätt. Rund och god och blank. Jag fick order om att han inte fick gå ute på nätterna och ska ha täcke om det är minsta lilla kallt, typ 12 grader. Och då blev han nästan sträng Ole -Susanne jag kommer och hämtar han om jag får veta att han inte får komma in på nätterna sa han, och jag är inte så säker på att det var på skämt, ha ha. Det märks verkligen hur mycket Ole tycker om Draken.

Så var det rundvandring bland hästarna, jag var lat och kvällsmaten blev pizza i Stenstorp och sedan dracks det Baileys i stora kvantiteter, trodde inte det var möjligt för 3 personer att dricka så mycket, men det går tydligen.

 I dag har Micksarna varit här och fotat, fantastiskt lyxigt att bara lyfta luren så kommer ett proffs och tar bilder med proffs kamera!! Stort tack till både Micke och Sara Strömberg som alltid är lika snälla...Så nu ska väl hemsidan äntligen bli uppdaterad...

Sedan kom mina goda vänner Bitte och Anders och deras 3 flickor  och hälsade på och betalade sin nya fina cob, Tyngwndwn Hayley.....

Jag har hållt på och velat i evigheter om jag skulle sälja henne eller inte, för jag är så himla glad i den ponnyn, men Bess ser ut att bli 32 år och 6 cobston + 2 ungston på tillväxt är mer än jag behöver, speciellt som min flicka har eget stuteri i stuteriet nu tydligen, och sec Bna förökar sig rekord snabbt...

Men Bitte har ju som sagt köpt en bunt av mig innan och alltid tagit bra hand om dom så var det någon som jag kände att jag ville sälja henne till så var det just Bitte...

Vi åt och fikade och hade en trevlig dag. Hayley eller Dockan som vi alltid kallat henne ska vara kvar till efter uppsamlingspremieringen och sedan åka till sitt nya hem i Östergötland.

Vaknade på ett strålande humör i strålande SOL!! Det var på tiden, så jag bestämde att ta en långpromenad och samtidigt titta till hästarna innan jag levererade Brenin till hans nya mamma. Alla såg pigga och glada ut och promenaden fick mig på bra humör. Ringde gubben för att höra när han skulle komma hem så jag fick hjälp att ta hem 1 års hingstarn, men han skulle bli senare än vad jag tänkt mig så barnen fick följa med upp och hämta hem små-pojkarna istället. Nu hör det till saken att folk som bor här omkring har fått för sig att hästar inte har på vägen att göra om dom inte är 110% trafiksäkra, och det ska hela tiden kontrolleras genom att man kör som svin jätte tätt förbi. Så jag misstänkte att vi skulle få leda hem unghästarna med livet som insats,och där hade jag rätt som vanligt!! Så tänk er en torr och dammig grusväg och en 15 och en 13 åring med varsin 1 årig cob hingst, en bil i full fart som inte saktar farten fast jag ber han sänka farten med att göra stopptecken, vad har jag för val egentligen, ska han få meja ner mina barn?? Så jag tar med mig Brenin ut i hans del av körbanan, står där och har ögon kontakt och undrar varför han inte saktar farten, 20 centimeter från mitt knä stannar han,det är sant!!, med en tvärnit, Brenin kastar sig bakåt och jag tappar honom, men flickan är duktig och klarar att hålla Myrddin så där stannar Brenin, och jag får tag på han. Gubben en 60+ kör då fram och vevar ner rutan,men då är jag så galet arg så jag kör pekfingret rakt i ansiktet på han  och säger- Inte ett ord gubbjävel!! För det lovar jag att hade han börjat tjafsa om trafiksäkra hästar och jag fick se hur det går när hästar är på vägen så svär jag på att jag gjort slut på hans lidande och förvandlat hans stackars fru till en lycklig änka!! Han vinglar iväg och jag står kvar kokande av ilska och ångrar att jag inte petat ut ett öga på honom och sagt att han kunde brinna i helvetet, men det är så dax då. Så vi går vidare, när vi är nästan hemma så måste vi gå ett stycke med Jack och hans ston på ena sidan vägen, och sec B stona på andra sidan så då blir pojkarna lite ystra, och då kommer det en motorcykel. Samma sak, jag gör stopp tecken artigt, ingen reaktion så jag går ut mitt i vägen, och har man sett den här idioten stannar åtminstone, mitt i vägen i och för sig, men ändå..Pojkarna är väldigt skeptiska och skyggar när vi går förbi, så jag ilsknar till och frågar han om han har barn, det har han inte säger han, och han ser inte ut att få några heller med sitt utseende så jag tjafsar inte mer utan vi ger varandra fingret och sen går vi hem...

Vad är det för fel på folk?? Vad skulle dom gilla om jag körde förbi deras barn nära och i full fart när dom lär sig cykla på vägen första gången. När jag ser ett barn i trafiken tar jag ut avståndet och kör sakta, inte fan försöker jag köra ihjäl ungen för att lära föräldrarna en läxa att inte släppa ut så små barn i trafiken. Jag är så arg och less på att det alltid är så här, har uranet som finns i marken runt omkring här strålat bort hjärnan på en del av befolkningen?? Jag har mest av allt lust att flytta. Så nu ska jag bestämma mig för vilken av lösningarna som är bäst; ta reg nummer och polisanmäla eller ta med tillhygge... Konstigt nog känner dom här fega kräken inte alls samma behov av att uppfostra/skrämma oss från att vara på vägen när min gubbe är med. Han är 197cm lång och väger över 100 kg.......

Hemma totalt genomsvett av ilska och frustration ägnar jag en stund åt att vara glad för att Sverige inte har USAs liberala syn på vapen för då hade jag troligen varit på väg till Hinseberg.....

Sonen lastar Jackpot och Brenin tvekar några sekunder och så går han på. Pojkarna är lastade på mindre än 2 minuter och jag hoppar in i bilen och åker. Brenins nya hem ligger  fantastiskt fint uppe på en höjd och det känns väldigt ostört och efter min förmiddag så uppskattar jag det verkligen, att det finns mat lagad när jag kommer är oxå väldigt uppskattat för då först kommer jag på att allt jag ätit på hela dagen är en brödskiva och nu är klockan närmare 17. Så jag äter dom ur huset, dricker kaffe och kaka, och under tiden så står Jackpot och Brenin i Brenins nya fina box och hälsar på Brenins nya och fina kompis, en stor och stilig halvblods vallack.Så tackar jag för mig och lastar Jackpot och tar vägen förbi min Chihuahua kompis. Hon har ordnat så Jackpot får stå i en box hos grannen som föder upp Paintar och har godkänd hingst. Så klappar vi hundar och dricker ännu mer kaffe och sedan lastas Jackpot för 3 gången den dagen och vi åker hem. Brenin har varit så duktig som har åkt så långt och var så lätt att last, Jackpot för att han stått ensam på transporten efter att släppt av sin bästa kompis och blivit omlastad så många gånger och Myrddin för att han alltid är så cool och inte blir rädd för bilar som nästan kör över folk och lösa hästar... Mina duktiga pojkar och mina duktiga barn!!!!! 

Upp klockan 5 och ivæg till Heliport, checkade in i god tid før att få veta att det inte finns någon plats på "min" flight utan jag får ta en senare till "hotellet" och shuttle dærifrån till "min" plattform Eldfisk Alpha. Så nu sitter jag på hotellet och væntar, shuttlen går 17.15 och jag længtar efter att få træffa mina kollegor och att få se min nya arbetsplats.Tiden går væææældigt sakta nær man væntar. Glædjer mig till att få komma igång igen!!!

Idag ska jag ivæg på jobb så det var full fart hela dagen. Provade Lindas ston och dom var då direkt inte brunstiga!! Slæppte in Hallelujah och Sharon på "backarna" så dom har bete och følen kan leka med varandra. Och så ivæg før att ta tåget till Oslo, flighten vart så sent bokad så det fanns inga biljetter mellan Gøteborg och Oslo och varfør skulle vi snart førstå!! Hade checkat tidtabellen dagen innan och valt ut ett tåg som inte tog hela dagen och inte var femtielva byten. Nær jag kommer in till stationen så får jag reda på att det går inga tåg, pga underhåll eller urspårning eller vad f-n det nu var.. Hoppar på en buss till Trollhættan och den chaufføren sæger att det inte går att køpa biljetter på sista bussen mellan Uddevalla och Oslo, jag har åkt den bussen en gång førut och då var det så fullt att vi fick sitta på golvet!!Kommer fram till Trollhættan lætt panikslagen, rusar in før att få hjælp, men fast SJ har stængt en stor linje har dom inte mer personal utan hænvisar till några ute på perrongen som ska fixa det hær åt mig. Dom ute på perrongen sæger att det borde hon vid biljett førsæljningen gjort før det ær hon som har tillgång till datan och tidtabellerna, dessutom tycker dom inte att det ær deras sak att hjælpa mig få ersættningsbuss dom ær ju SJ alltså inget bussbolag och jag får skylla mig sjælv som inte klickat extra før då hade jag fått veta att tågtrafiken låg nere!!! Att inte jag får hjærnblødning!!! Jag blir fullstændigt galen och vi skæller som bandhundar jag och tågsnubben, sen så sæger jag att hela Sj kan brinna i helvetet och hoppar på en buss till Uddevalla. Genom svett och genom stressad sitter jag och væntar och væntar på Swedbuss. En halvtimme førsenad kommer den och då ær jag øvertygad om att jag kommer att missa min flight till Stavanger och helikopter och hela skiten inkl få sparken!! Jag føser næstan på dom andra før att vi ska komma ivæg och det går inte att køpa biljett før bussen ær fullbokad, men precis innan jag hænger mig från en bagagehylla finner han 1(en) plats som ær ledig och vi ær på væg. Jag somnar som en utmattad gris och sover en timme, antagligen den timmen som mina medpassagerare minns som den lugna timmen, før så fort jag vaknar børjar jag terrorisera alla ombord och fråga ut dom om någon ska till Stavanger och alternativa metoder att resa dit nattetid om jag inte hinner med planet... Nær vi kommer till grænsen och Tullarna vinkar in oss och har pass kontroll och allmæn utfrågning blir jag gråtfærdig, men efter en evighet av -på besøk eller på væg hem? Vem ska du besøka?? Slæpps vi ivæg. Hagaby Maria ringer och vi pratar bort sista halvtimmen. Med en rivstart ær jag av bussen næstan innan den stannat, och sliter till mig mina væskor och ær på væg till flygtåget i 180... Eller mja.. Hoppar på det i sista sekunden innan det går så jag slipper att vænta 10 min till och anlænder till Gardemon helt vild. Nær jag æntligen checkat in, æter jag før førsta gången sedan lunch och det ær en fantastisk kænsla att sista vid sin gate och veta att du kan koppla av och æta Pizza slizar i en hel kvart innan planen går. I Stavanger blir jag så hurtig (och snål) att jag bestæmmer før att gå till hotellet, efter en kvart ger jag upp, stoppar en bil och tvingar den stackars killen att skjutsa mig....På rummet kl 24 somnar 1 minut øver!!!

Kom hem från mitt nattpass som personlig assistent och hann prata lite med min familj innan Björkås-Anna och Wish-Camilla kom för att titta på ponnysar. Så vi tillbringade en låååång stund med att klia på fölen och titta på resterna av Jack (Camilla hade inte sett han sen han var rund och god och ungkarl, det äktenskapliga livet har tagit hårt på den stackaren!!) Så beundrades dom gästande norska stona, Hayley och Symphony innan vi fortsatte upp till pojkarna. Vi gick hem och åt lite jordgubbs tårta som jag fann i frysen, nästa gång ska vi prova en upptinad. Tack snälla för fina blomman och en trevlig förmiddag!!

Framemot kvällskvisten kom Micksarna med kameran i högsta hugg så nu är hemsidan uppdaterad. Ny rundvandring och föl kliande, tyvärr så började det regna lagom tills det var dax för pojkarna så det får vänta tills jag kommer hem. Så då drack vi kaffe och Micke fick upptinad tårta som fjäsk för alla fina bilder!! Tusen tack till Micksarna Sara och Michael för fina bilder och trevlig pratstund!!

I dag har Bitte och Anders varit och hälsat på. Vi har känt varandra sedan vintern 95-96 tror jag det var, när dom köpte Linners Shooting-Star av mig. Dom har köpt flera ponnysar av mig,men Linners Sukie och Brierdene Nadine har dom fortfarande kvar. Dom var jätte snälla och tog med Helles, stutteri Molina, nya sec B sto Locksley Hey Hallelujah, och jag åkte till Lillemon och hämtade hem deras Sukie. Det var jättespännande,och oj vad vi väntade för Hallelujahs föl ska vi samäga med Helle, och planen är att han ska visas om han är bra nog. Och vi blev så nöjda och glada när vi fick se fölungen. Mamman är också jättefin och rör sig jätte bra. Så dom fick komma in i en box och pusta medans vi gick ut och tittade på cobbarna och pratade. Tyvärr så skulle jag iväg och jobba natt som personlig assistent så tiden gick allt för fort och jag var tvungen att åka. Tack för hjälpen och det var super trevliht att se er igen!!!

I morse startade jag dagen med en rivstart!! Jag åkte nämligen och mjölkade kor. Det var en stund sen, men tydligen som att cykla, man glömmer det inte. 20 talet snälla och lydiga kor var lagom för en ringrostig x-bonde. Så full fart hem, eftersom Monica och hennes vännina skulle komma och titta på Brenin. Jag satte ju ut annonsen på han en natt när jag var trött och allt kändes motigt, så allt jag skrev var; Stor, svart och stilig. Vilket faktiskt beskriver honom väldigt bra. Tycke upstod så nu ska han  bli rid och kanske kör vallack hos Monica som bor nästgårds med min Chihuahua vännina, så nu har jag två att hälsa på när jag åker dit. Sen var jag och id kollade 4 paintar och en shettis.. Det var en del ritande kan jag säga, men så lugna och fina hästar. Så fick jag veta att det finns en knall fin paint hingst och en duktig uppfödare i krokarna, det hade jag ingen aaaaning om innan.

Jag önskar Monica lycka till min Brenin och jag är säker på att du kommer att bli lika glad i han som jag är för han är en sån sötnos. Jag kommer med han så fort jag kommer hem från jobb......